Därmed får även Sverige det system som många svenska företag med handeln på Norge någon gång sett baksidan av.
När dålig kontroll på garantin, snabbt leder till stora merkostnader och leveransproblem för både importören och de speditörer och transportörer som anlitats.
Tillstånden vi talar om är de tillstånd som medför att en importör, istället för att betala avgifterna kontant direkt vid importtillfället. Får en tullräkning per veckan som ger i snitt 28 dagars kredit på avgifterna vid import.
Sverige har haft en mer företagsvänlig lösning för säkerheter, både med det nuvarande tillståndet ”Betalningsanstånd”, samt med de tidigare kredittillstånden (TVKRE). Än vad vårt grannland i väster har haft.
För att kunna ansökan om tillstånd till betalningsanstånd (EUDPO), så måste bolaget även söka tillstånd till ”Samlad garanti” (EUCGU).
”Referensbeloppet ska fastställas till det högsta belopp som tullen och eventuellt andra avgifter, kan komma att uppgå till under 8 veckors import”.
Men slutsatsen, att många företag nog snarare sitter med en säkerhet på endast 1/6 del av de avgifter. De hade under ett år, för många år sedan…
Är nog inte så långt ifrån sanningen i de flesta fall. Trots att det ligger på ”importörens ansvar att hålla sig med en relevant nivå på säkerheten”.
Men det har nog tyvärr, ofta i praktiken inneburit att ingen förändring gjorts. Förrän Tullverket vid en revision eller extra kontroll, uppmärksammat allt för låga säkerheter.
Redan nu i april, efter vecka 15. Planerar Tullverket att driftsätta förändringen för alla företag
Förändringen innebär att det blir tvärstopp så fort en deklaration skickas in, när säkerheten överskrids.
På samma sätt som garantin för transiteringar fungerat under många år, med skillnaden att de tillstånden främst innehas av ombud som lever på sin tullhantering.
Förändringen kommer nog tyvärr, främst för importörerna. Åtminstone inledningsvis innebära både svårlösta problem och extrakostnader, för bomkörningar till åkerier och hamn- och containerhyror till rederiet. Risken är stor att problemen sprider sig vidare i logistikkedjan, med leveransproblem och merkostnader kopplat till outnyttjad kapacitet i logistikkedjan och försenade kundleveranser.
Så för ombud och importörer som inte har stenkoll på sina garantier, väntar i många fall ytterligare en dimension av uppföljning och tuffa beslut.
För att få verksamheten att fungera på ett bra sätt. Inte minst när verksamheter med stora säsongsvariationer, skall hantera importen av nästa stora inleveransperiod utan en säkerhet i nivå med deras verkliga behov.
Vad kan man som importör göra, när man upptäcker att garantin inte kommer att räcka för den kommande periodens inleveranser?
Finns det några realistiska lösningar i det korta perspektivet?
- Betala tullräkningarna direkt och invänta att säkerheten uppdateras, innan nya förtullningar kan genereras och hämtningarna bokas.
Men för att det skall fungera, måste bolaget återkalla Tullverkets autogiro. Med de risker som det istället innebär, en sen inbetalning räcker för att Tullverket skall ompröva tillståndet.. - Låta ett ombud förtulla på sin garanti, om de har utrymmet. Vilket oftast ger merkostnader för importören i form av utläggsersättning eller betalningsförmedling. Då Ombuden behöver kompenserar sig för både tillstånd, bankgarantier och inte minst för de ekonomiska risker man tar på sig under de kommande tre till fem åren.
- Transitera berörda sändningar till ett annat Tillfälligt lager eller Tullager, där godset kan lossas och förvaras tills ett tillräckligt utrymme på den ställda säkerheten återigen är tillgängligt.
Information om förändringen saknas helt på sidorna för de berörda tillstånden på tullverket.se, även på sidan som beskriver hur referensbeloppet skall beräknas!
Långsiktiga gäller det att snabbt kunna utöka referensbeloppet så att det täcker företagets behov.
Räkna fram ett referensbelopp som täcker ert behov och lämna in en ändringsbegäran av garantin.
Värt att beakta är att det ofta är långa handläggningstider i alla steg i den här processen.
Först på företaget, sedan hos tullverket. Därefter hos banken och slutligen hos Tullverket igen.
Tullverket har 120 dagar på sig att handlägga ärendet från det ansökan har godkänts, m.a.o. är troligen bara Tullverkets handläggningstid längre än vad som återstår tills förändringen skall vara driftsatt.
I nuläget säger sig visserligen Tullverket ha kortare handläggningstider än så, men med tanke på både Brexit och att denna bomb just briserat. Så dröjer det nog inte länge innan Tullverket får jaga nya resurser bara för att klara den lagstadgade handläggningstiden.
Vad skall alla de företag göra, som saknar möjligheter att utöka sin bankgaranti?
Jag tror tyvärr inte alltid att Tullverket förstår vilken verklighet många företag, inte minst de riskkapitalägda bolagen lever i.
Bolag som i många fall belånats maximalt i samband med övertagandet, har de då inte hunnit generera tillräckligt med vinster sedan köpet. Samt använt dem till att amortera ner sina skulder, så saknar de helt enkelt utrymme hos banken för ytterligare säkerheter.
För att inte tala om all de företag som redan lider under onormalt höga fraktrater och till följd av Covid redan balanserar på konkursens brant.
Vilka möjlighet har de företagen att gå till banken och be om utökade bankgarantier?
beslut att införa förändringen just nu och med så kort varsel, skulle kunna vara det sämsta beslutet som Tullverket har tagit på länge?
Finns det inga magiska lösningar?
Jo, det finns det faktiskt.
Man kan få ett utökat referensbelopp till en lägre säkerhet. Man kan även jämna ut behovet av sin säkerhet med rätt tullförfaranden och processer, och på köpet förbättra sin likviditet och sänka sina kostnader.
Det är inte magi, det handlar om rätt omvärldsbevakning och att ha tillgång till rätt kompetens och erfarenhet.
Tullkompetens AB, Senior tullkompetens i er företagsledning, styrelse och verksamhet
Samlad garanti (EUCGU)
Är inte alls ”samlad” längre. Utan bolagen tvingas precis som tidigare, att söka separata säkerheter för i stort sett varje tillstånd som kräver säkerhet. Så här är ytterligare ett exempel på när teorin bakom den ”nya” tullagstiftningen UCC, visat sig inte fungerat i verkligheten. Vilket gör att den goda tanken bakom en samlad garanti, där en väl avvägd säkerhet kan utnyttjas för alla företagets tullförfaranden. Försvinner helt.
Med transaktionsbaserad avräkning av garantin för både betalningsanstånd och transitering, måste företaget ställa separata och väl tilltagna bankgarantier för att ha rätt marginal för respektive förfarande.
Vilket ökar både kostnader och risker för bolagen och minskar deras investeringsutrymme.
”Tillväxt i lönsamhet med internationell handel i ständig förändring, kräver rätt kunskaper, rätt resurser och förmågan att snabbt kunna anpassa sig”
Med möjligheter och risker kopplat till en global handel i ständig förändring, ökar behovet av
tillgång till nischade resurser med strategisk kompetens.
Senior tullkompetens är en nischad och strategisk kompetens som är svår att bära på heltid för de flesta företag,
en kostnad som är bättre att dela.