Tillfällig lagring
Tillfällig lagring som innan den nuvarande EU-gemensamma tullagstiftningen UCC träde i kraft 2016-05-01, hette ”Tillfälligt lager”.
Tillfällig lagring är till skillnad mot ”Tullager” (71 00) inte ett tullförfarande. Utan på tillstånd till Tillfällig lagring, skall i enlighet med lagstiftningen alla ankommande icke unionsvaror läggas upp i väntan på ett tullförfarande. Ex. lagring på Tullager, införtullning eller återexport.
På Tillfällig lagring kan icke unionsvaror förvaras i upp till 90 dagar, och ingen form av förädling är tillåten. På Tullager kan man däremot lagra varor under obegränsad tid och enklare förädling i form av tvätt, ompackning och ometikettering är tillåten.
För att kunna söka tillstånd till Tillfällig lagring, behöver man ställa en ekonomisk säkerhet. Därför behöver man räkna ut ett referensbelopp, och även ansöka om tillståndet ”EUCGU” eller ”Samlad garanti”.
(tullkompetens.se om Tullager) (tullverket.se om tullager) (tullverket.se om tillfällig lagring)
Varor kan vara i Tillfällig lagring vid:
- En ”Anvisad plats”:
En anvisad plats är en plats som Tullverket har pekat ut, det kan vara ett tullkontor eller en annan plats som Tullverket har anvisat (ex. en internationell flygplats). Det går dock inte att ansöka om en anvisad plats, lagringstiden beror på omständigheterna, men det ska vara en kortare lagringstid. - En ”Godkänd plats” är:
– En ”Anläggning för Tillfällig lagring”
– En ”Annan godkänd plats”
Anläggning för Tillfällig lagring (EUTST)
Är ett EU-gemensamt tillstånd som man ansöker om via EU´s ”Trader Portal” ”CDS”, tillståndshavaren får lagra oförtullade varor i max 90 dagar. Kraven på bokföringen är lika hög som för Tullager, och skall ske i ett ”automatiskt bokföringssystem” med höga krav på spårbarhet. Där inga ändringar skall kunna göras utan att det lämnar spår i bokföringen, ”därmed är exempelvis Excel inte en lämplig form”.
Om man ansöker om det, så har man rätt att lagra både unionsvaror och icke unionsvaror på samma område. Dock är det stor skillnad på hur olika tillståndshahandläggarna hanterar ansökningarna, särskilt om man vill ha bokföringen i två olika system (vilket är tillåtet). En utmaning vid dubbla system är Tullverkets rapporter.
Tillståndshavaren bör även i förväg fundera ordentligt kring hur man skall försäkra sig om att inga icke unionsvaror blir liggande oförtullade i över 90 dagar, då överskrider man förutsättningarna för tillståndet och riskerar att få det omprövat och återkallat av Tullverket.
Bästa sättet att försäkra sig om det, är nästan alltid att även ansöka om ett tullagertillstånd. Därmed är det nog väldigt få företag som bara klarar sig med antingen tillstånd till Tullager eller Tillfällig lagring, därmed kan man ju fundera över hur lagstiftarna har tänkt (?).
Av den anledningen har väldigt många hamnar och terminaler (med Tullverkets goda vilja), endast ansökt om Tullagertillstånd, trots att man först efter uppläggning på Tillfällig lagring har rätt att flytta varorna till Tullager (se artikel 144 i Tullkodex).
Annan godkänd plats (TVAGP)
Fördelen med tillståndet är att det inte är lika höga krav på bokföringen, ex. bör journalföring i Excel och liknande vara tillräckligt. Men eftersom de flesta även kommer att behöva tillstånd till ”Godkänd mottagare” (”EUACE” – Godkänd mottagare för unionstransitering, ”EUACT” – Godkänd mottagare för TIR-transitering), för att kunna avsluta ankommande transiteringar.
Vilket ändå kräver systemstöd och EDI-integration med EU´s NCTS-system, så är det smidigare att satsa på ett systemstöd som innehåller integrerad funktionalitet för både journal & NCTS.
Men med en lagringstid på 3–6 dagar (den längre efter avslutad transitering), och på grund av att det inte är tillåtet med tillståndet att lagra unionsvaror på samma område. Så bör det bli svårt för de flesta att klara sig med detta tillstånd.
Dock borde tillståndet, rätt hanterat. Vara tillräckligt för ex. varv och liknande, som endast behöver kunna hantera icke unionsvaror i form av ankommande och avgående fartygsreservdelar och andra förbrukningsartiklar till fartyg i internationell trafik.
Momsbefrielse för fartyg i internationell trafik
Skeppsmäklare och Ombud verkar ofta omedvetna, om att lagstiftningen för momsbefrielse för utrustning till fartyg i internationell trafik ändrades 2023-07-01. Den gamla lagstiftningen ”3 kap. 21 a § första stycket 1 ML” har ersatts av 10 kapitlet och 69-71 § i ML (ex. ”10 kap. 70 § första stycket 1 ML” för ex. fartygsreservdelar).
Förändringar
Enligt EU´s MASP (Multi Annual Strategic Plan) skall “Deklaration för Tillfällig lagring” (DTL) införas 2025-01-01, med EDI-meddelande för godkännande om uppläggning förväntas Tillfällig lagring få en process väldigt lik den som redan införts för Tullager.
Samtliga ”Generella trafiktillstånd” (TVTTF) kommer att upphöra att gälla 2024-04-01, vilket innebär att hamnar som då saknar tillstånd till ”Tillfällig Lagring” inte längre får lossa icke unionsvaror. Så hamnar och varv som saknar ”Anläggning för Tillfällig lagring” eller ”Annan godkänd plats” eller inte har påbörjat ansökningsprocessen, har en utmanande resa framför sig.
(tullverket.se om ”Övergång till nya platser vid sjötransport”)
Men det är inte den största förändringen kopplad till oförtullad lagring, utan läser man artikel 144 i Tullkodex: ”Icke-unionsvaror ska hänföras till tillfällig lagring vid den tidpunkt varorna anmäls till tullen”. Samt lyssnar på Tullverkets informatörer och tillståndshandläggare, så är 2025-01-01 även en bortre gräns för alla hamnar, varv och terminaler att lägga upp ankommande icke unionsvaror på tullager utan att det först varit upplagt på ett tillstånd till Tillfällig lagring. Något som både Tullverkets informatörer och tullagertillståndshandläggare börjat kommunicera, dock enbart kopplat till ankommande fartygstrafik än så länge.
Tullager är ett tullförfarande (71 00), precis på samma sätt som de olika import- & exportförfarandena. Innan en icke unionsvara får anmälas till ett tullförfarande, skall de vara hänförda ”till tillfällig lagring vid den tidpunkt varorna anmäls till tullen”.
Så även om en hamn eller terminal har behov av Tullager ex. pga. att lagringen riskerar att bli längre än de 90 dagar, vilket är gränsen för oförtullad lagring på en ”Anläggning för tillfällig lagring”. Så kräver Tullverkets tillståndshandläggare i enlighet med Tullkodex, att ”Icke-unionsvaror ska hänföras till tillfällig lagring vid den tidpunkt varorna anmäls till tullen”. Sen om man rent tekniskt (och kanske helt automatiskt), flyttar varorna från sitt tillstånd till ”Tillfällig lagring” till Tullager. Oavsett om man avvaktar tills 90 dagar börjar närma sig, eller gör det direkt efter att det har lagts upp på tillståndet till Tillfällig lagring. Så görs det enklast genom ”Befordran” mellan tillstånden i sin egen bokföringen
Så oavsett om tillståndet för Tillfällig lagring inte tillför någon som helst nytta, varken för tillståndshavaren eller Tullmyndigheten (bara ytterligare tillståndsansökningar att handlägga och följa upp). Så är artikel 144 i tullkodex glasklar, men hur EU-lagstiftarna tänkt kan man ju fundera över. Så är kontentan att företag som behöver kunna lägga upp ankommande icke unionsvaror efter 2024-12-31, behöver börja se över sina system och processer samt ansöka om tillstånd till ”Anläggning för tillfällig lagring”.
– Hur länge vågar ni vänta?
Att lägga upp en ankommande icke unionsvara på Tullager som inte redan legat upplagd på ett tillstånd till Tillfällig lagring, har i enlighet med artikel 144 inte varit tillåten sedan 2016-05-01.
Så frågan är när Tullverket väljer att börja tillämpa lagstiftningen på området, kommer de att vänta tills ”Deklaration för Tillfällig lagring” (DTL) införs 2025-01-01?
Sedan något år eller två tillbaka sitter ändringsansökningar för Tullager väldigt långt inne, om du inte samtidigt ansöker om tillstånd till Tillfällig lagring.
En annan fråga är varför förtullningar till havs av gods på ankommande fartyg, verkar få fortgå med Tullverkets goda minne trots att det inte är tillåtet. Samtliga tullid för ankommande fartyg i ”MSW” (Maritime Single Window), borde vara en klockren varningssignal för Tullverket.
– Kan anvisad plats vara en lösning?
Om Tullverket kan ange en flygplats som ”Anvisad plats”, varför kan man då inte lika gärna göra det vid alla övriga platser där ankommande icke unionsvaror anländer i Sverige (ex. via fartyg, järnväg eller väg)?
”Anvisad plats” är ju inte ett tillstånd eller något man kan ansöka om, utan är ex. en tullexpedition eller en annan plats som Tullverket ”anvisat”. Det finns ju heller ingen väg för näringslivet, att ”upplysa” Tullverket om önskade ”anvisade platser”.
Om Tullverket kräver att alla Sveriges hamnar och varv med ankommande fartyg i internationell trafik, måste ansöka om tillstånd till Tillfällig lagring. Men samtidigt låter ”Internationella unionsflygplatser” komma undan med ”Anvisad plats”, så har jag svårt att se hur Tullverket kan leva upp till kraven om konkurrensneutralitet. Det måste ju vara samma förutsättningar mellan transportslagen, Tullverket skall ju inte få förfördela det ena transportslaget före det andra (dess utom det minst miljövänliga).
Behöver ni ett bollplank, kompetensutveckling, en tullogistikanalys, ansökningar eller systemstöd?
Tveka inte att höra av er, jag är en av de i landet med störst erfarenhet av oförtullad lagring.
Jag har kravställt oförtullad lagring i tre olika tullsystem, ansvarat för minst ett 50-tal integrationer mellan tull- och affärssystem. Hjälp olika typer av företag med de flesta typer av ansökningar, samt inte minst både byggt upp och drivit Sveriges till antalet lagringsplatser och kunder största tullagerlösning ”Virtuellt Tullager”.