Klassificering – En av tulldeklarationens tre hörnpelare
Tulldeklarationens tre hörnpelare ”Klassificering”, ”Tullvärde” och ”Ursprung” hänger väldigt tätt ihop, men skall man värdera dem inbördes så är det ju klassificeringen som ligger till grund för både korrekt ursprungsstatus och tullvärde.
Klassificering är samtidigt det området som kräver högst kompetens och längst erfarenhet för att behärska på en bra nivå.
Att klassificera företagets artiklar är inget man bör ge sig in på utan en adekvat utbildning, inte ens på export.
Dels på grund av att företagets firmatecknare är lika ansvarig för uppgiftslämning och dokumentation, oavsett om den rör en ansökan eller någon form av deklaration. Dels på grund av att varje export ut ur EU, oftast även blir en import i bestämmelselandet med samma risker som i EU. Är det dessutom då inte ert eget bolag, så är det din kund och dennes VD som riskerar att drabbas.
För att undvika dyrköpta lärdomar på tullområdet, så är det viktigt att även förstå vad man inte behärskar fullt ut.
Kursen ”Klassificering” på YHiM innebär 6 veckors heltidsstudier
Utbildningen ”Tullspecialist” på Yrkeshögskolan i Mölnlycke (YHiM) , är på 225 YH-Poäng. Då läser man bl.a. kursen ”Klassificering” på 30 yrkeshögskolepoäng, vilket motsvarar sex veckors studier på helfart. Kursen ”Ursprung” är på 12 YHP och ”Tullvärde” är numera inbakat i andra kurser (tidigare separat kurs på 5 YHP). Det ger kanske även en förståelse för varför man inte bör klassificera utan utbildning och bra produktkännedom.
Vanliga problem vid "klassificering"
- Många företag saknar en uttalad ”Klassificeringsansvarig”
- Man saknar adekvat utbildning och kompetens
- Man använder tidigare kollegors ”klassificeringar”
- Man använder eller utgår ifrån leverantörens HS-koder, utan att kontrollera att det gjorts med rätt kompetens
- Man klassificerar utifrån mottot ”lägsta möjliga tullsats”
Varukodens struktur
● Tulltaxan: Består av 21 avdelningar fördelade på 99 kapitel
● HS: ”The Harmonized Commodity Description and Coding System” är en standard som sätts av WCO och gäller i 164 länder, WCO gör en HS-översyn var 5:e år
● KN: Den ”Kombinerade Nomenklaturen” används vid export och intrastat och ses över halvårsvis av EU
● Varukod (Commodity code): 10 siffror som används vid import i EU
”Utan att läsa ”Förklarande anmärkningar till HS” så har man inte klassificerat, utan i bästa fall gjort en kvalificerad gissning”
● Så tidigt som möjligt
Klassificeringen skall inte ske när den första sändningen anländer till EU, utan den bör vara en del av företagets process för nya artiklar.
Klassificeringen bör göras i samband med att nya artiklar upphandlas eller designas. För det är först när artikeln utifrån föreslagen design och sammansättning är korrekt klassificerad, som det går att se hur artikeln påverkas vid import i EU och på företagets övriga marknader. Och det är sen först när artikeln har klassificerats enligt varje potentiellt bestämmelselands egen tulltaxa, som man ser vilka tullsatser, restriktion och ursprungsregler den faller under på respektive marknad.
1. Klassificera nya artiklar på varukodsnivå utifrån EU´s Tulltaxa innan beslut tas om dess utformning, sammansättning och produktionsland. Då valen kan ha stor påverkan, inte minst ekonomiskt.
2. Klassificera därefter artikeln utifrån samtliga potentiella bestämmelseländers egna tulltaxor, det ger kunskap om ev. restriktioner, tullsatser och preferenstullar som artikeln berörs av.
3. Finns det preferenstull i något bestämmelseland, är nästa steg arbetet med ”Ursprung vid export” (se Tullkompetens artikel ”Ursprung – En av tulldeklarationens tre hörnpelare”)
● MED RÄTT KOMPETENS
För att kunna klassificera behöver man först och främst ha den tekniska kunskapen om ”hur”, sen behöver man bygga klassificeringsvana och produktkännedom. Då tulltaxans olika avdelningar innehåller sina egna utmaningar, kräver också klassificeringen av ex. mat, textilier och elektronik olika förkunskaper.
Man måste inte vara en examinerad ”Tullspecialist” för att kunna varukods-bestämma företagets artiklar, men det är heller inte en kompetens som man lär sig behärska utan någon form av klassificeringsutbildning i botten.
(Kontakta Tullkompetens för en offert på utbildningarna ”Tull-Bas & Tull-Fördjupning”)
En del importörer som använder Tullombud för uppgiftslämningen, tror att Ombudet utan merkostnad gör en korrekt klassificering om korrekta varukoder saknas i de styrkande handlingarna. En missbedömning som ofta slutar som en dyrbar erfarenhet när det är dax för Tullmyndigheten att revidera företaget eller dess kunder (Läs Tullkompetens artikel ”Tullrevision”).
● PÅ RÄTT SÄTT
- För att kunna klassificera behöver man följa de 6 klassificeringsreglerna i rätt ordning, samt läsa anmärkningarna till både kapitel och avdelning
- Vid klassificering av ej kompletta, omonterade eller ej färdigbearbetade produkter, måste man läsa de ”Allmänna bestämmelserna”.
- När man tror sig ha hittat rätt varukod, läser man de ”Förklarande anmärkningar till HS” (skrivs av WCO). Läser man de inte, så har man heller inte klassificerat artikel. Utan i bästa fall lyckats med en kvalificerad gissning
- Därefter bör man kontrollera ”Beslut i klassificeringsfrågor” samt ev. även läsa ”Förklarande anmärkningar till KN” (skrivs av EU).
- Vid fortsatt osäkerhet, bör man kontakta ”Tullsvar”. Men det är viktigt att tänka på att de kanske inte har rätt produktkännedom eller ställer rätt följdfrågor för att få hela bilden klar för sig, samt inte minst att svaret endast är rådgivande
- Vid för företaget viktiga eller volymmässigt stora artiklar och vid fortsatt osäkerhet, inte minst om olika kapitel eller tullsatser är möjliga. Bör man alltid söka ”BKB” (BTI). Ett ”Bindande klassificeringsbesked” gäller i hela EU under tre år
BKB – Bindande klassificeringsbesked
Tullverket har 120 dagar på sig för beslut efter att BKB-ansökan godkänts
En BKB-ansökan har Tullverket 120 dagar på att ta ställning till, efter att ansökan har godkänts. Beslutet innehåller inte bara en klassificering, utan även vad de baserar sitt beslut på. Tullverkets beslut går att överklaga, både till Förvaltningsrätt och Kammarrätt om man anser sig ha bra argument.
Det finns många exempel på namnkunniga företag med dyrköpt erfarenhet, på grund av att de inte förstod sitt ansvar och utnyttjade möjligheten till att söka BKB/ BTI (Binding Tariff information). För en juridisk bindande klassificering som gäller i hela EU under tre år och en säker grund för business caset att vila på.
Ansökan är kostnadsfri, endast om ni vill ha ev. prover återsända eller om Tullverket behöver anlita extern kompetens som det kan tillkomma kostnader. Men då får företaget först alltid ta ställning till kostnaden, innan Tullverket går vidare.
I ”Standarddeklaration import” skall varje artikels BKB-diarienummer anges
I den EU-gemensamma uppgiftslämningen på import, som alla skall ha gått över till innan årsskiftet. Är Importören ansvarig för att det på alla artiklar med ett BKB-beslut, även anges koden ”C626” och rätt diarienummer i datasegment 12 12 000 000.
EBTI-Databasen
Den EU-gemensamma EBTI-databasen kunde varit ett bra verktyg, men funktionen är tyvärr ytterligare ett exempel på EU´s oförmåga att bygga fungerande och användarvänliga hjälpmedel för EU´s företag.
Den fungerar i princip bara att söka på varukod, väldigt exakt varubeskrivning eller ett diarienummer, företagsbaserade uppgifter och ex. artikelnummer är skyddade och går inte att söka på. Man skulle ju vilja använda EBTI för att se om det finns vägledande beslut som matchar en artikel, för att slippa söka nya BKB.
Råd och slutsats
Den enligt min erfarenhet allra största anledningen till efterdebitering av tull och tulltillägg (20 % på undanhållna avgifter) vid Tullrevisioner, är felklassificerade artiklar.
Att besluta om att köpa eller producera en artikel, utan korrekta klassificeringar på samtliga marknader där den skall säljas. Känns som ett lika stort misstag, som att inte be sin leverantör om ett pris på artikeln innan den beställs.
Tullverkets mål är att revidera alla företag med uppgiftslämning var tredje år, är det längre sedan er senaste Tullrevision. Så är troligen snart er tur igen
(läs artikel ”Tullrevision” eller ”Tullrevision – hur går det till?”).
Med över 30 års erfarenhet från logistikbranschen, från många olika roller hos både Speditionsföretag och Tullombud och inte minst av ett stort antal kunder i de flesta branscher.
Så är erfarenheten att man som Importör och Exportör utan egen kompetens för att hantera klassificering, ursprung och tullvärde internt, bör separera externt stöd för data och dokumentation från de Ombud som ansvarar för uppgiftslämningen.
Innan man skriver avtal med Ombud eller konsulter, bör man säkerställa att de har en dokumenterad kompetens för det arbetet de skall utföra och ta betalt för.
Hade alla Importörer och Exportörer kontrollerat kompetensen för de som skall göra arbetet, så hade företagens uppgiftslämningen sett ut på ett helt annat sätt idag (Läs artikeln ”Tullutbildning” eller ”Utbildning i tullhantering”).
- Kompetens: Tillgång till rätt kompetens externt eller internt (genom utbildning eller rekrytering), fånga upp och kommunicera förändringar som berör företag, era artiklar, tillstånd och processer
- Översyn: Gör en klassificeringsöversyn på aktuella artiklar för samtliga marknader, notera förändrade tullsatser och revidera därefter er uppgiftslämning retroaktivt
- Upphandling: Tulldatasystem eller externa Ombud och digitalt tullarkiv på samma sätt som ni upphandlar andra leverantörer och system med rätt kompetens och erfarenhet involverad i processen.
- Avtal: Använd inte Ombudens avtal och ställ tydliga krav på leverantören, inte minst vad gäller svarstid, kvalitet, kommunikation, när Ombudet gör fel och vid tulltillägg.
- Tullprocess: Inkludera Klassificering och Ursprung i er process för nya artiklar
- Egenkontroll: Löpande Egenkontroll som dokumenteras väl, halvårsvis klassificeringsöversyn utifrån aviserade förändringar på KN- (av EU) och HS-nivå (av WCO).
- Revision: Årlig externrevision även på tullområdet
